Region Skåne vägleder vården av tortyrskador

Tortyrskador är ett omfattande folkhälsoproblem. Men många känner inte till det och vårdpersonal saknar ofta kunskap om frågan. Därför sprider Region Skåne kunskap och verktyg för att ge bättre vård till tortyröverlevare.

– Jag är stolt över att kunna sprida vårt arbete i Region Skåne till andra aktörer för att kunna fånga upp och stötta dem som varit utsatta för tortyr. Det finns hundratusentals tortyröverlevare i Sverige. Många av dem lider både psykiskt och fysiskt och många inom vården är osäkra på hur de ska bemötas.

Det säger Hannes Brunner, teamledare för Utveckling migration och hälsa, en enhet inom Region Skåne som verkar för en mer jämlik och säker vård till personer från andra länder.

Han har tillsammans med sju andra regioner, Sveriges kommuner och regioner, SKR, och Svenska Röda Korset tagit fram en vägledning för omhändertagande av tortyröverlevare. Vägledningen, som presenteras den 1 februari, är ett slags kortfattad introduktion till det vårdprogram Region Skåne antog 2022.

180 000 tortyröverlevare i Sverige

Vårdprogrammet togs fram mot bakgrund av hur många som utsatts för tortyr. En undersökning från Svenska Röda Korset som gjordes 2016 visade att det fanns ungefär 180 000 tortyröverlevare i Sverige och sedan dess har de blivit ännu fler. Till exempel uppgav cirka 30 procent av nyanlända från Syrien att de blivit utsatta för tortyr. Motsvarande siffra för Eritrea och Somalia var 87 procent men där var urvalet mindre.

Region Skåne gjorde 2020 en undersökning som visade att många inom vården upplever att de har låg kunskap om tortyrskador och känner sig osäkra på att lyfta ämnet med patienter. Region Skånes vårdprogram om vård och stöd efter tortyr ger ökad kunskap till vårdpersonal och guidar dem i arbetet. Till exempel ges stöd i hur man frågar om erfarenheter av tortyr och hur skador ska dokumenteras.

Träffar regelbundet tortyröverlevare

En av dem som använt vårdprogrammet är Annie Hagman, sjuksköterska på Flyktinghälsan i Malmö – där asylsökande, flyktingar och papperslösa erbjuds hälsoundersökningar och sjukvård. Hon träffar regelbundet tortyröverlevare.

– Fler inom vården behöver våga fråga om eventuella erfarenheter av tortyr i samtal med patienter. Det är bra att vårdprogrammet finns som stöd i hur man kan fråga men också i hur man tar om hand det som kan komma fram, säger hon.

Hennes egen erfarenhet är att det inte blir bra om man har bråttom. Ett knep kan vara att erbjuda en ny tid om det verkar behövas ett längre samtal. Det gäller också att inte pressa på med frågor och respektera att någon inte orkar prata om erfarenheterna.

– Det man kan göra är att berätta om det stöd man kan få vid ett annat tillfälle, säger Annie Hagman.

Vårdpersonal behöver vara uppmärksam

Hon råder annan vårdpersonal att använda den kunskap de har. En tortyrskada på en arm kan likna en skada som kommer från något annat och ska då behandlas på samma sätt även om tortyrsituationen kan leda till ett större psykiskt trauma. Då gäller det att vara uppmärksam på att det kan finnas erfarenhet av tortyr hos patienten.

– Det händer att en del söker mycket vård utan att man kommer till kärnan. Därför är det så viktigt att våga fråga om erfarenheter av tortyr, säger Annie Hagman.